Söndag kväll

Det är söndagkväll och mina tankar och känslor liksom
bara bubblar i mej. Jag försöker få fram något vettigt
av de hela men de går inte. Försöker få fram de i ord
men det vill liksom inte komma fram någon vettig
förklaring, allt slutar bara med en massa
konstiga ord som inte hänger ihop ett skit.

Allt bara flyger iväg år bakåt och en massa minnen
och känslor dyker upp som inte går att styra över.
Man vill bara tillbaka dit och stanna där, stanna
där med dej. Men det var förut och finns inte längre.

Flyger några år bakåt till.
Fanns det något som vi inte gjorde utan varann?
Alla dagar, alla nätter, alla skratt och alla
wierd grejer som vi gjorde. Jag saknar de.

Flyger några år bakåt till.
Finns ingenting som slår det. Allt vart liksom bara något
som jag inte ens kan sätta ord på just nu.
Jag vill bara tillbaka och att allt ska vara
precis som de vart då. De vart så jävligt mycket lättare då.

Flyger några år bakåt till.
Det fanns inget som hette krossat hjärta. Det som gjorde
ont var när man ramlade och skrapade upp knät.
Det fanns inga svåre beslut eller svek. Det som var svårt
var att bestämma vem man skulle leka med när man kom hem.
Allt vart så jävla mycket lättare förr.
Man behövde inte vara rädd för att få sitt hjärtat överkört av
en jävla lastbil så fort man visade lite känslor. Kärlek vart liksom
att hålla handen och pussas lite. Man behövde inte tänka
någonting på vad man ville göra med sitt liv. Framtiden vart
ju att bli känd eller något i den stilen.

Men nu sitter man här och har gjort allt som man ska men vet
ändå inte vad faan man ska göra med sitt liv.
Vart ska man ta vägen?
Vad ska man göra?
Kommer man någonsin?
Har man verkligen alla möjligheter?
Ska man våga ta chansen?

Måste nästan säga att jag vill ha de som de va förut.
Inga krav, ingen ångest och ingen smärta.
I wanna go back to the old times